40506-283

40506-282

40506-281

Ja nu har vi fått killen vägd, och jag vet inte om jag ska kalla honom lill-killen mera, hans smeknamn Buddah gör sig ännu mera passande nu. Han väger 6810 gram! nästan 7 kg!!! En riktig Hubba bubba! som mamma brukar säga ;)

Han har alltså visst storlek 68 på bodysar, för det var någon som frågesatte det. På byxor har han även 74, men när det kommer till tröjor så funkar fortfarande 62:or.

Det känns verkligen när man bär honom, en tung klump.
Stark i nacken är han som bara den, och han försöker hela tiden sitta själv. Om han sitter tillbaka lutat mot något så ska han helt plötsligt börja spänna sig framåt och försöka sätta sig upp själv. Håller man han i armarna då och balanserar upp honom så sitter han nästan! Galen liten pojke, han begriper inte att han inte ens är 3 månader ännu!

Han är väldigt pratsam, försöker säga allt möjligt till mig...men när han pratat en stund så får han alltid hicka av det!
Smilar och skrattar gör han nu nästan hela tiden, men jag lyckas inte fånga det på kameran, utan att bilden blir helt suddig! Frustrerande...hans skratt låter skit skoj, det är ett "HA" ungefär, fast det är med långa pauser emellan som ett segt hahaha! alltså "ha........ha.......ha!  eller så blir det bara ett "göööh"

Man får inte göra plötsliga rörelser emot honom eller ljud för då blir han jätte skrämd om han inte var beredd på det, vilket resulterar i ett hysteriskt gråtande, han blir så himla ledsen av att bli skrämd. Han har blivit så medveten om saker som händer omkring honom!

Han har varit underbar under nätterna nu hela denna vecka (men det kan ändras lika snabbt igen, jag är väldigt medveten om det), sovit från kl 22.00- 06.00. Så jag känner mig rätt så mycket som en ny människa med bättre humör och mer ork!
Varje gång jag då vaknat av att han låtit vid 6 tiden, så har brösten varit stenhårda vill jag informera om...hade inte kunnat sova längre ändå!

Han älskar att suga på sina händer, det har blivit helt maniskt nu. Det är hans bästa tröst! Försöker trycka i nappen istället så gott det går, men oftast blir han jätte sur över det och börjar stor-tjuta över mitt hemska dåd!



Jag själv var på efterkontroll i måndags, allt var super bra med mig och jag hade "gått tillbaka" så som jag skulle och "hittat knipet" , var sedan på min första ridlektion i tisdags efter 2 års paus från ridningen!
Givetvis hade vi hoppning, men det gick hur bra som helst! Jag hade varit så nervös innan över ny ridgrupp, nya hästar ocn ny ridlärare och det faktum att det var 2 år sedan sen sist! Men jag fick faktiskt bara beröm och direkt när jag satte mig på sadeln igen så var det som att jag aldrig tagit någon paus....min kondis var dock urusel!

Sanny fortsätter simma på babysimmet och han är så duktig så!
Nästa onsdag så ska han även fotograferas under vattnet! häftigt!


Föresten, det är ett helvete att ta bussen när man har vagn! Jag går inte in mer på det, mer än att jag hatar det! Varje gång så blir det världens projekt med det hela, antingen att få plats på bussen (för inte fasen flyttar kärringarna sig) eller att komma av bussen, inte så lätt när bussschaffisen stannar bussen en halv mil ifrån trottoarkanten!
Avskydde att ta bussen innan, men nu verkligen hatar jag det! Går hellre, även om det är långt till dit jag ska.
Blev tvungen att ta bussen till babysimmet idag, därför jag är så färsk med mitt hat åt bussarna!
Nästa år, ska jag börja med körkortet! Har längtat så efter att få göra det, och nu kan jag äntligen göra det.


Nu sover Sanny för natten och det är dax för mig med att lägga mig, kan ju vara en sån där natt som han vaknar varannan timme...inte helt omöjligt inte!
40506-285

Satt och tittade på lite bilder på datorn, på Sanny förstås....när han bara var någon dag gammal!
SÅ himla fin. Han ser ut som Sanny, fast Sanny innan man hade lärt känna honom, en liten kille med betydligt mörkare hår då än vad han har nu :)

Han var så glad för att sova. På egenvårdsavdelningen var barnmorskorna oroliga över att han hellre sov än åt. På grund av detta blev vi kvar det i fler dagar än vad jag egentligen hade velat...ville ju bara komma hem!
Jag blev tvungen att väcka honom var 3:e timme för att han skulle äta...och när han väl åt så somnade han direkt så vi var många som knep han i tårna och kittlade han på kroppen för att hålla han vaken.

De trodde helt klart att något var fel på honom, att han hade gulsot eller någon annan sjukdom. För han sov ju hela natten! Det var tydligen helt onormalt och fel.
Jag själv tyckte det verkade rimligt då förlossningen också måsta ha påverkat honom, jag trodde mest bara han vilade upp sig efter ansträngningarna han var med om. Och sen att det helt enkelt var ett personlighetsdrag, att gilla att sova!

Sen visade det ju sig att Sanny mådde hur bra som helst, och barnmorskorna hade haft helt överdrivet fel. Det är vanligt att spädbarn sover de första dygnen...Jag fick sen äntligen åka hem, vi hade då varit där i 4 dygn! Och stuckit Sanny för att kolla blodsockret hade de då gjort ett flertal gånger...usch nej det var då riktigt skönt att komma hem!

40506-284

Så liten och smal var han, med sina långa ben. Ser så konstigt ut att se bilder på honom så här liten. Ser ju att det är han, men ändå så ser han så annorlunda ut...Min lilla gos, som luktar så underbart gott!

40506-286
Den där blicken glömmer jag heller aldrig, när han låg där och tittade på en. Bara stirrade, utan en enda min. Som att han var en vis gammal man som visste en hel del om livet. Som att han döljde på svaret om "meningen med livet"...haha!

Väldigt fin hy hade han också för att vara nyfödd sades det. Jag höll ju givetvis med, vem tycker inte att ens barn är perfekt i alla sammanhang? :) rosenröda kinder som var och ÄR lenare än sammet, finns inget godare att trycka läpparna emot än hans underbara hud!

Sen var han alldeles rödsprängd i ögonvitan ett tag efter förlossningen, han hade haft det trångt när han kom ut ;) Trycket hade gjort så att det blivit så. Det försvann i alla fall tillslut.

Det känns som att den tiden börjar försvinna längre och längre ifrån en nu, även om det "bara" var nästan 3 månader sedan...Det går verkligen super snabbt, från att vara nyfödd till den lille killen han är nu. Han kan ju så mycket redan! Varje dag förundras jag över hur duktig han är!

Han är min värld!