Ung mamma, inte alltid lätt
Eller ja, att vara mamma överhuvudtaget.
Vissa dagar känns det som om man är världens sämsta mamma, idag hade ja en kort släng av denna känsla.
Har varit med Sanny så länge nu och vi är inte vana vid det, varken han eller jag. Jag tycker självklart det är jättemysigt att äntligen få spendera min tid med honom. Det är mycket som ska fixa o trixas hela dagarna vilket ibland leder till att tålamodet tar slut. Idag var det så, blev så irriterad på honom när han surade över allt (han hade en sådan dag) och jag snäste surt mot honom när det gick för långt. Efter man gjort det några gånger samma dag så känner man sig urusel mot slutet av dagen.
Varför klarar inte jag av det? frågar man sig.
Men det gör jag ju, det vet jag nu när jag sitter här o blickar tillbaka till det.
Jag tror alla föräldrar får en släng av denna känsla någon gång, man tvivlar på sin föräldraroll ibland men så är det nog för alla.
Eller känslan av att inte orka mera, orkar jag inte med mitt egna barn?
Jo, det är klart man gör! Det märker man ju sedan när han kommer och ger en gosig kram och alla negativa tankar bara försvinner, när man ser han skratta och leka och utvecklas till den där underbara lilla personen han är, då vet man att man gjort ett bra jobb.
Att vara förälder är inte lätt, det ska nog inte ens vara det.
En lite små tjurig Sanny :D
Som yngre förälder (nu pratar jag för mig själv) finns självklart tankarna där ibland om att
"var jag verkligen redo?"
"Skulle jag inte väntat lite?"...
"jag har ju inte hunnit göra ...det...o ...det..."
Men samtidigt så skulle jag aldrig kunna tänka mig något annat än att ha Sanny vid min sida. Han är en del av mig nu, den bästa delen! Jag skulle aldrig, när allt kommer omkring, vilja ändra på någonting, att ha ett barn är verkligen den bästa gåvan.
Så bortsett från dåliga dagar (för det hade jag innan jag fick barn också), bortsett från stressen och bajsblöjor ;)
så ÄR mödan värd när han kommer springades till en o ropar
"mamma, mamma, mamma"
Man frågar vad det är...
och det visade sig att han bara ville ha en kram..
Till alla andra mammor som tvivlar ibland
Vissa dagar känns det som om man är världens sämsta mamma, idag hade ja en kort släng av denna känsla.
Har varit med Sanny så länge nu och vi är inte vana vid det, varken han eller jag. Jag tycker självklart det är jättemysigt att äntligen få spendera min tid med honom. Det är mycket som ska fixa o trixas hela dagarna vilket ibland leder till att tålamodet tar slut. Idag var det så, blev så irriterad på honom när han surade över allt (han hade en sådan dag) och jag snäste surt mot honom när det gick för långt. Efter man gjort det några gånger samma dag så känner man sig urusel mot slutet av dagen.
Varför klarar inte jag av det? frågar man sig.
Men det gör jag ju, det vet jag nu när jag sitter här o blickar tillbaka till det.
Jag tror alla föräldrar får en släng av denna känsla någon gång, man tvivlar på sin föräldraroll ibland men så är det nog för alla.
Eller känslan av att inte orka mera, orkar jag inte med mitt egna barn?
Jo, det är klart man gör! Det märker man ju sedan när han kommer och ger en gosig kram och alla negativa tankar bara försvinner, när man ser han skratta och leka och utvecklas till den där underbara lilla personen han är, då vet man att man gjort ett bra jobb.
Att vara förälder är inte lätt, det ska nog inte ens vara det.
En lite små tjurig Sanny :D
Som yngre förälder (nu pratar jag för mig själv) finns självklart tankarna där ibland om att
"var jag verkligen redo?"
"Skulle jag inte väntat lite?"...
"jag har ju inte hunnit göra ...det...o ...det..."
Men samtidigt så skulle jag aldrig kunna tänka mig något annat än att ha Sanny vid min sida. Han är en del av mig nu, den bästa delen! Jag skulle aldrig, när allt kommer omkring, vilja ändra på någonting, att ha ett barn är verkligen den bästa gåvan.
Så bortsett från dåliga dagar (för det hade jag innan jag fick barn också), bortsett från stressen och bajsblöjor ;)
så ÄR mödan värd när han kommer springades till en o ropar
"mamma, mamma, mamma"
Man frågar vad det är...
och det visade sig att han bara ville ha en kram..
Till alla andra mammor som tvivlar ibland
Kommentarer
Postat av: nea
Vad roligt att du börjat blogga igen!!.. Jag känner verkligen som du beskriver i detta inlägget.. man mår skitsåligt när man gjort sitt barn lessen.. men dem glömmer och vi också..(som tur är).. ibland tar tålamodet slut helt enkelt..man är ju bara människa!..
Sanny är så himla charmig.. ni har gjort ett bra jubb =)
Kram
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: