Ursäkta, ofilad häl :P

Ville bara visa mina kära läsare vad jag kan lyckas med. Ni förstår, jag är typ lika klumpig som Långben om inte värre. Detta är jag känd för bland mina nära och kära, att jag är så otroligt klantig.
Jag snubblar minst 3 gånger per dag. Detta är sant. Faller helt gör jag väl åtminstonde 1 gång i veckan.
Senast iförrgår ramlade jag raklång när jag halkade på målarmattan i sovrummet. Feta blåmärken har jag nu på knäna. Låg sedan kvar och tyckte synd om mig själv.
Halkade till i trappen en dag förra veckan och började stortjuta för jag gjorde illa min tå (det är alltid mina tår som är offer för smärta) Freddi sprang fram och tröstade mig likt ett barn som trillat av gungan.
Sedan hände väl detta på bilden i helgen, jag snubblade på min egna tå som dessutom rev upp min häl! Tånageln var dessutom inte särskilt lång. Senare på kvällen skulle jag skära upp en bulle men bestämde mig för att skära mig själv i handflatan istället...
Suck!
Varje gång Freddi hör en duns så kommer han springandes, för då vet han att det är jag som klantat mig.
Ex. för ca två veckor sedan när jag tappade elementet (skulle bara flytta lite på det då jag skulle måla bakom det) på min fot och ner i golvet. Jag skrämmer slag på den stackaren då jag nu dessutom är gravid och mer "står på spel" än bara mig ifall något skulle hända.

Usch nej, jag är så trött på min fumlighet. Jag missbedömmer alltid avstånd med mina ben/fötter. Ska jag kliva över dammsugaren ex. så ser jag var den ligger och försöker kliva över men ändå lyckas jag slå till den och snubbla...

Fraser jag oftast får höra är alltså

"Du är så jäääkla klantig"